religionsfakta & tankar om tro: mars 2014

Buddhismen, som tillhör en av världsreligionerna, härstammar från hinduismen någon gång mellan 600 – 420 före vår tideräkning men skiljer sig på många punkter. Exempelvis tror de inte på själavandring och har generellt ingen gud, i alla fall ingen skapargud. Istället är Buddha förgrundsgestalt. Buddha – född Siddharta Gautama – var en man som enligt myten föddes som en fursteson i Norra Indien, alternativt en prins, som lämnade rikedom och trygghet för att söka sanningen. Buddhismen är baserad på hans läror, det han upptäckte och kom fram till under sin resa: ”den gyllene medelvägen”. I dessa läror ingår begrepp som ”de fyra ädla sanningarna” och ”den åttafaldiga vägen” som hör ihop med en av de ädla sanningarna. ”De fyra ädla sanningarna” handlar om lidandets orsak.

- Sanningen om lidandet. Allt är lidande.

- Sanningen om lidandets orsak. Lidandets orsak är begäret, att jämföra sig med andra, missförstå och vara avundsjuk.

- Sanningen om lidandets upphävande – begäret och de andra orsakerna till lidande går att utplåna.

- Sanningen om vägen till lidandets upphävande – den åttafaldiga vägen.

För att uppnå den fjärde sanningen finns det åtta steg att lyckas med under tre stycken pelare: insikt, moral och meditation. De ska utföras samtidigt, inte var för sig. Målet är att bryta sig ur återfödelsens kretslopp (samsara) och nå nirvana. Nirvana innebär en fullkomlig frihet från hat och begär. Man är upplyst, man har nått insikt. Medan hinduerna tror på själavandring – att människan återföds efter döden – är buddhisterna ”an-atman”, alltså de tror inte på själavandring.

Insikt:

- rätt kunskap (acceptera de fyra ädla sanningarna och karmalagen)

- rätt beslut (undvika våld och hat, bry sig om allt levande och respektera Ahisma)

Moral:

- rätt tal (undvika lögner, förtal och onödigt prat).

- rätt handlande (inte döda, inte stjäla, inte begå äktenskapsbrott eller leva ”utsvävande”.)

- rätt levnadssätt (inte välja yrken såsom jägare och slaktare eftersom de släcker liv, är inte respektfullt mot levande varelser, yrkena strider mot Ahimsa)

Meditation:

- rätt strävan (lugna sinnet, hålla sig undan dåliga och upplevelser)

- rätt tänkande (självkontroll, medvetenhet/mindfulness)

- rätt koncentration (minnas alltings förgänglighet)

Det finns flest buddhister i Thailand, där är närmare 87 procent av befolkningen buddhister. Därefter kommer Kambodja med 85,4 procent, Bhutan med 84 procent, Burma (Myanmar) med 74,5 procent och Sri Lanka med 68 procent, bland annat. Buddhismen är majoritetsreligion i nästan hela Sydostasien.

Precis som i hinduismen finns det flera inriktningar i buddhismen. Huvudinriktningarna heter mahayana, hiniyana (theravada) och vajrayana. Mahayana är den största inriktningen och namnet betyder att alla som vill kan nå nirvana. Siddharta Gautama är den största och mest betydelsefulla Buddhan – och räknas även som en gud - men enligt dem kan det även förekomma mindre Buddhur som kallas för bodhisattva. De är personer som, precis som Siddharta, nått insikt och upplysning men stannat kvar på jorden för att vidarebefordra sina lärdomar, istället för att gå upp i nirvana. Mahayana är störst i Kina, Korea och Japan. Hiniyana, kallad theravada av anghängarna själva, tror endast att det finns en Buddha, Siddharta, och att han var en människa. Det är svårt för vanliga människor att nå insikt och upplysning. Hiniyana är vanligt i Sri Lanka, Thailand, Burma och Laos. Inom vajrayana är det fokus på yoga och magiska ritualer. Det finns en form av tibetansk vajrayanabuddhism som kallas lamaism. Dalai Lama tillhör vajrayana. Sedan finns även zen-buddhism som är en del av mahayana. Zen är mer fysisk, en kamsport som handlar om att bli ett med rörelserna. Meditation är viktigt inom alla olika buddhistiska inriktningar. Ordet betyder ”tänka efter” och kommer från latin. Syftet med meditation är att fokusera på nuet samt kombinera koncentration med avslappning. Målet är att bli en mer harmonisk person och få större insikt om sig själv.

Buddhismens heliga skrifter heter Vinaya-pitaka, Sutta-pitaka och Abhidhamma-pitaka. Vinaya-pitaka är en biografi om Buddha och innehåller även disciplinregler för munkar och nunnor. Sutta-pitaka innehåller verser, Buddhas föreläsningar och hans samtal med lärjungarna. I Abhidhamma-pitaka ingår en detaljerad analys av buddhismens psykologi.

En av de mest betydelsefulla religiösa byggnaderna inom buddhistiska byggnaderna heter stupa. Den symboliserar Buddhas lära och den höga spetsen motsvarar nirvana. Buddhister har små bönealtare hemma, utseende och storlek varierar från hem till hem men gemensamt är att Buddha är avbildad, antingen som en målning eller en staty. Det är även vanligt med kärl som man offrar blommor, vatten, mat, ljus eller rökelse i. Tron utövas även i buddhistiska tempel. En viktig vallfärdsort är Bodh Gaya, dit vallfärdar många buddhister. Det sägs att Buddha nådde upplysning där.

Munkar och nunnor är viktiga inom buddhismen. De har många regler att följa, bland annat så får de inte sova i en bred säng (bekvämlighet), pryda sig (fåfänga), inte ta emot pengar, äta efter klockan tolv på dagen och ägna sig åt nöjen som exempelvis dans och musik. De får knappt heller äga något, utöver två klädnader, en tiggarskål, en rakkniv, en vattensil, en nål och ett bälte av tyg. De är högt värderade av andra buddhister eftersom de anses ha kommit mycket närmare nirvana än alla andra och buddhister skänker ofta mat till dem i utbyte mot en välsignelse. Det är en religiös plikt.

Högtider skiljer sig lite åt beroende på vilken inriktning man har och samma högtid sker inte alltid vid samma tidpunkt. Många uppmärksammar olika händelser i Buddhas liv, såsom hans födelse och uppvaknande. En av dem heter Vesak och då firar man Buddhas födelsedag. Då skickar man kort som föreställer Buddha till varandra. En annan heter Kathina och handlar om givmildhet och speciellt gentemot munkar och nunnor.

Buddhismen i västvärlden, såkallad ”västbuddhism”, skiljer sig mycket från buddhismen i Asien. Den är inte så religiöst grundad, utan mer lik en hälsofilosofi. Yoga är en träningsform istället för något religiöst. Meditation utövar man för att må bättre, inte för att nå nirvana.

Gällande genusaspekter så har munkar högre status än nunnor. Inom hiniyana tror man inte att nunnor kan nå nirvana, hon måste återfödas som man och bli munk först. I mahayana och vajrayana däremot finns det många kvinnliga bodhisattvor.

Källor:

http://www.so-rummet.se/kategorier/religion/buddhismen#

http://www.ne.se/enkel/buddhism

http://sv.wikipedia.org/wiki/Buddhism

http://sv.wikipedia.org/wiki/Buddha

http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_%C3%A4dla_%C3%A5ttafaldiga_v%C3%A4gen

http://sv.wikipedia.org/wiki/Stupa

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bodh_Gaya

http://sv.wikipedia.org/wiki/Meditation

http://sv.wikipedia.org/wiki/Buddhistiska_h%C3%B6gtider

http://en.wikipedia.org/wiki/Kathina

http://sv.wikipedia.org/wiki/Vesak

Hinduismen är en av de stora världsreligionerna och har sina rötter i Indien där den även är dominerande framför andra religioner. Ungefär 80 procent av Indiens befolkning har hinduismen som religion. Det är dock Nepal som det mest hinduiska landet med sina 89 procent. I övriga världen är 40 procent av befolkningen på Guynama hinduer, 52 procent i Mauritius, 38 procent på Fiji, 15 procent på Sri Lanka och 1 procent i Storbritannien för att nämna ett antal länder.

Hinduismen uppstod cirka 1500 år före vår tideräkning när den ur-indiska kulturen smälte samman med den indo-europeiska kulturen. Egentligen är hinduismen ett samlingsnamn för flera mindre trosinriktningar och gemensamt för dessa inriktningar är ett antal punkter:

- accepterande av vedaskrifterna (hinduernas heliga skrift) som högsta religiösa och filosofiska auktoritet.

- tolerans för andra trosinriktningar med hänsyn till att sanningen är mångfasetterad. Det vill säga att hinduerna inte har något emot andra trosinriktningar och inte påstår det bara finns en sanning.

- accepterande av ett cykliskt händelseförlopp med återfödelse (reinkarnation). Livet tar aldrig slut utan går runt, runt. Man lever, man dör, man återföds och sedan börjar det om igen.

- erkännande av att frälsning kan nås på många olika sätt och ett erkännande av att en hindu kan tillbe många gudar eller ingen gud alls.

Hinduismens heliga skrifter:

- Vedaskrifterna. Fyra stycken böcker som innehåller lovsånger till gudarna.

- Upaninshaderna. Innehåller dialoger mellan lärare och elev, idén om atman och brahman.

- Bhagavadgita. Handlar om guden Krishna/Vishnu och kärleken till honom.

De allra äldsta hinduiska skrifterna är skrivna på sanskrit.

Det finns många gudar inom hinduismen, det är en polyteisk religion, men uppfattningar om dem skiljer sig beroende vilken trosuppfattning du vänder dig till. Vissa tror att alla gudar egentligen är en och samma gud. Alla hindusiska trosinriktningar cirkulerar kring Brahman – den gudomliga verkligheten. Skaparguden heter Brahma och är en del av brahman. Trots att Brahma är skaparguden, den som enligt många hinduer skapade världen, människan och allt vi ser, så är han inte så populär. De populäraste gudarna att tillbe är den storslagna Vishnu, Shiva (fruktbarhetens, förstörelsen och lärdomens gud) och den mångsidiga Kali (även kallad Durga, Devi och Parvati). De har egna trosinriktningar vid namn Vaishanavism, Shaivism och Shaktism. Hela 70 procent av hinduerna tillhör Vaishanavismen, 28 procent tillhör Shaivismen och endast 2 procent tillhör Shaktismen. Dessa inriktningar ingår i Monoteismen. För personer inom Monoteismen existerar endast en gud, och det är ofta också den guden som har skapat världen. Det varierar från person till person vem denna gud är, det är ett personligt val. Monoteism inkluderar inte bara vissa hindusiska inriktningar, utan exempelvis kristendom och judendom är monoteistiska religioner. En fjärde gud som är viktig är Ganesha – son till Vishnu. Han är vishetens gud och viktig för många skolungdomar.

Tidigare i texten nämnde jag Brahman, världssjälen och den gudomliga verkligheten, och Brahman är ett av många viktiga begrepp inom hindusimen. Den hänger starkt ihop med Atman, människans själ. Det är hinduens mål att sluta återfödas och bli en del av Brahman. Det kallas moksha, att till slut bli en del av världssjälen. Andra viktiga begrepp är samsara (livets eviga kretslopp som pågår tills vi uppgår i moksha), karma (de gärningar vi gör under ett liv bestämmer vad vi ska återfödas som i nästa liv), ahimsa (allt levande är heligt och får inte skadas), reinkarnation (återfödelse) och dharma (de plikter vi blivit tilldelade enligt vårt kast). Kastsystemet delar in hinduerna i olika hierarkiska grupper (men ingen får diskrimineras på grund av sitt kast) och varje kast har sina ritualer och plikter. De fyra huvudkasten kallas för varna. Traditionellt sett ingår olika yrken i de olika kastgrupperna. Yrken såsom präster, läkare och lärare ingår i den högsta kastgruppen Brahmaner. Militärer, poliser och administratörer ingår i Kshatriyas. Affärsmän och jordbrukare i Vaishyas och arbetare och servicefolk i Shudras. Det lägsta kastet heter Daliter, och räknas egentligen inte som ett riktigt kast. De kallas även ”de kastlösa”. Mahatma Ghandi som som gjorde mycket för att förbättra deras ställning använde benämningen Harijan som betyder ”Guds barn”, men Harijan kan också betyda ”faderslös” och det använder hinduerna i en mer nedlåtande ton. Daliter har i allmänhet yrken såsom läderarbete, renhållning och arbete med lik. En sorts undergrupp till Daliter heter Bhangis och traditionellt sett så får de bara arbeta med att rengöra latriner och förvalta döda kroppar. Kastsystemet uppstod samtidigt som hinduismen under 1000-talet före vår tideräkning.

Ahimsa ingår även i de regler som hinduer lever efter. Ahisma innebär som skrivet att allt liv är heligt. Många hinduer är därför vegetarianer, men gemensamt för alla hinduer är att man inte äter nötkött. Kon är heligast av allt. Några anledningar till detta är att 1) Krishna - en av Vishnus människogestalter - en gång besökte jorden i form av en koherde. 2) Kon ger mycket till människan, såsom mjölk som kan användas till många saker, utan att kräva något tillbaka. 3) Alla gudar och gudinnas anses leva inuti korna.

För att nå moksha måste man tänka på karma, dharma och ahimsa. Men det finns även fler saker man kan göra.

Karma yoga – ”handlingens väg”. Bottnar i handla osjälviskt och inte tänka på de positiva följderna av ens arbete. Tanken med det är att man inte ska bli så bunden av sina handingar.

Inana yoga – ”kunskapens väg”. Analysera och reflektera över kunskapen man tar del av.

Bhakti yoga – ”kärlekens väg”. Man vänder sin kärlek till Brahman. Den vanligaste av dessa fyra ”vägar”.

Ashtanga yoga – ”individualistisk väg”. Handlar om självkontroll och meditation. Behärska andning, styra tankar, koncentration och styra tankar.

bildkälla.

Den viktigaste religiösa byggnaden inom hinduismen är templen. Till templen går man får att offra mat till gudarna och för att be. Varje gud har ett eget tempel så om hindun har exempelvis Shiva som personlig gud så går hen till Shivas tempel. Det finns även samlingslokaler dit hinduer kan gå för att träffa andra hinduer. Inom hinduismen finns en böneritual vid namn ”puja”. Den utförs varje morgon innan frukost, men även i tempel senare på dagen. Hur den går till varierar mellan olika inriktningar, men ofta har man ett speciellt mantra (”aum” är vanligt bland hinduer) och ibland offrar man mat eller blommor till en bild på den gud man dyrkar. Meditation ingår i bönen och är väldigt viktig. Gudstjänsterna är inte gemensamma, utan sker individuellt.

Hinduismens ritualer kring begravningar skiljer sig en hel del från västvärldens. Kremeringsriten kallas Antyesti. Enligt hinduisk tro bär döda människor med sig en orenhet och Antyesti är till för att både skydda familjen från denna orenhet men även för att ge den döda frid. Det är en lång process, men den skiljer sig åt beroende på vilken status den döda har och var man befinner sig. I korta drag placeras den döda på en blomklädd bår och beroende på vilken gud man dyrkar stryks det olika saker på pannan. Exempelvis om man dyrkar Shiva sär det aska som används. Kroppen täcks med juveler. Dem tas bort när kroppen läggs på kremeringsbålet. Ritualen avslutas med att askan sprids en helig flod, helst i den heligaste floden: Ganges.

bildkälla.

Det finns ett antal högtider inom hinduismen. Några av dem är följande:

- holi – ”färgernas fest”. Då firar man vårens ankomst genom att skvätta färg på alla de möter.

- diwali – ”ljusets fest”. Inträffar fem dagar varje höst. Man ska vara extra snäll mot andra människor, tända fyrverkerier och ställa ljus i fönstren och lägga i floden.

- kumbh mela – ”urnans fest”. Hinduernas viktigaste vallfärd. På ett visst datum fyra gånger per år vallfärdar man till en av fyra specifika orter. Enligt hinduisk tro ska ”odödlighetens nektar” ha fallit på dessa platser under en strid mellan det onda och det goda.

Trots att det förekommer en del kvinnliga gudar såsom Lakshmi, Kali och Saraswati som är viktiga inom hinduismen, så har kvinnorna ingen speciellt hög ställning i den hinduiska kulturen. I religiösa texter beskrivs kvinnan bara i relation till mannen: som en fru, en dotter eller en änka. Kvinnans viktigaste uppgift tycks vara att bli gift och äktenskapet arrangeras ofta av föräldrarna. Enligt en gammal sed så ska kvinnans föräldrar betala en hög summa pengar till brudgummen. Inom gudendomen klarar sig inte gudarna utan sina gudinnor, det är från dem de får sin kraft, shakti. På grund av denna tro har det skett änkebränningar, sati, – en sed som innebär att om en man dör så borde hans fru, frivilligt eller med våld, också gå in i döden för att kunna fortsätta vara där för honom. Seden förbjöds på 1800-talet, men har ändå skett i modern tid. Namnet sati kommer från Shivas fru Sati (också kallad Lakshmi och Dakshayani) som tände eld på sig själv för Shivas skull. De könsbaserade orättvisorna håller på att försöka utjämnas.