Etik och moral

En människa visar sin etik genom sin moral – inom religionerna finns många etiska regler man bör leva efter och dessa handlar mycket om att behandla andra väl, vänligt och rättvist. Vad är rätt och vad är fel?

Inom kristendomen finns den gyllene regeln. Jesus sa ”allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni göra för dem”. Inom islam finns en mening som lyder ”troende är inte den som blir mätt medan hans granne är hungrig.” I buddhismen och hinduismen är tron på karma väldigt central. Allt detta bygger på samma tanke.

Bildkälla.

Det finns olika former av etik:

Pliktetik/regeletik – ”handlingen är god om den följer en etisk regel”. Filosofiskt och svårt i frågor som ”kan man vara emot abort men samtidigt för dödsstraff?” eller om man säger sig vara för alla människors lika värde men samtidigt vara emot att homosexuella ska få gifta sig eller ens registrera partnerskap.   

Konsekvensetik/måletik – ”en handling är god om konsekvenserna blir goda (för flera personer än mig själv)”. Här är fokuset på resultatet. Även här är det filosofiskt och svårt i frågor som ”för att förhindra att min familj råkar illa ut, är det försvarbart att döda en annan människa (i självförsvar)?”. Ett liv i förmån för någon annans, vem har rätt till att leva, den starkaste vinner enligt Darwins lära - inte alls lätt att ta ställning.

Sinnelagetik/viljeetik – ”min handling är god om min avsikt är god, om jag menar väl”. Detta kan leda till stora björntjänster. Kan vara små saker, exempelvis ”jag kan hjälpa dig att bära den där vasen” och sedan råka tappa den så att den går sönder. Kan vara större saker som det klassiska exemplet där en kvinna skulle fylla i Jesusbilden som tappat färg och form. Och eftersom varje människa med lätthet kan hävda att hen utfört en handling med gott syfte, så är det svårt att bevisa om det faktiskt var så. Om avsikten faktiskt var god så är det lättare att ha överseende med det om den slår fel.

Dygdetik – ”idén om den goda människan”. Här är inte fokuset på handlingen, utan på människan som utför den. Den antike grekiska filosofen Platon lade grunden till denna etikform. Inom kristendomen finns det sju dygder och dess negativt laddade motsatser, de sju synderna. Tänket är rätt mycket svart-vitt, antingen eller.

De sju dygderna:

Ödmjukhet (motsats till högmod)

Generositet (motsats till girighet)

Kyskhet (motsats till vällust)

Medmänsklighet (motsats till avund)

Måttfullhet (motsats till frosseri)

Tålamod - (motsats till vrede)

Flit - (motsats till lättja)

De sju dygderna och de sju synderna i cartoon-format. Bildkälla.

Kan en människa leva upp till detta hela tiden, varje dag, varje minut? Nej, men vi kan sträva efter att ha dessa dygder som grund i vårt agerande men samtidigt hålla dem på ett hälsosamt avstånd. Man kan inte vara helt igenom tålmodig, helt igenom flitig, generös etcetera. Människan fungerar inte så, och man ska inte ha dåligt samvete om man inte alltid lyckas. Det gäller att hitta en balans.

Det är specifikt för människan att kunna tänka etiskt, ingen annan levande varelse kan det. Vi har möjligheten att välja våra handlingar medvetet, vi har ett ansvar att göra just det och att fly från detta ansvar är också det ett val.

Källor:

http://www.so-rummet.se/kategorier/religion/etik-och-moral

https://hjarntorget.goteborg.se/courseId/92399/content.do?id=34127811

http://sv.wikipedia.org/wiki/De_sju_dygderna