Världsreligionernas syn på sexualitet och samlevnad
Förhållandet mellan könen
Kristendom:
Kristendomen är den
av världsreligionerna som anpassar sig mest efter samhället. Även om det
varierar från församling och individ så är det relativt jämställt mellan könen,
åtminstone i jämförelse med de övriga världsreligionerna. Men i Bibelns
skapelseberättelse finns två stycken som pekar ut att kvinnan är underlägsen
mannen. För det första så skapas Eva ur Adams revben. För det andra övertalar
Eva honom att smaka på den förbjudna frukten trots Guds regler, och det ses som
hennes fel att de blir utskickade från paradiset. På andra ställen i Bibeln så
säger Paulus säger att könen ska vara jämställda, men trots detta finns det
också stycken som visar motsatsen, bland annat att kvinnan ska tiga. I
kristendomen, till skillnad från de övriga världsreligionerna, är det allmänt
accepterad med kvinnliga präster, trots att förstås inte alla håller med om
detta.
Islam:
Enligt Koranen är
män och kvinnor lika värda, men har olika roller, rättigheter och religiösa
plikter. I Koranen står även det att ”änkan och den frånskilda kvinnan skall
inte giftas förrän hon ger order om det, och jungfrun skall inte giftas bort förrän
hon gett sin tillåtelse till det”. Mycket kvinnoförtryck som sker i muslimska länder
har inte mycket med ursprungsreligionen att göra, utan har uppkommit på grund
av talibanerna. Trots detta står det också att mannen är kvinnans förmyndare
och att hon därför inte är helt självständig. Kvinnor som velat bli imaner har
också stött på stort motstånd.
Buddhism:
Buddhismens lära
gör inte mycket skillnad på kvinnor och män. En buddhistisk kvinna kan gifta
sig med vem hon vill, oavsett religion. Men inom grenen hiniyana tror man inte att nunnor kan nå nirvana, hon måste återfödas
som man och bli munk först. I mahayana och
vajrayana däremot finns det många
kvinnliga bodhisattvor (upplyst person som strävar efter nirvana).
Hinduism:
Trots att det förekommer
en del kvinnliga gudar såsom Lakshmi, Kali och Saraswati som är viktiga inom
hinduismen, så har kvinnorna ingen speciellt hög ställning i den hinduiska
kulturen. I religiösa texter beskrivs kvinnan bara i relation till mannen: som
en fru, en dotter eller en änka. Kvinnans viktigaste uppgift tycks vara att bli
gift och äktenskapet arrangeras ofta av föräldrarna. Enligt en gammal sed så
ska kvinnans föräldrar betala en hög summa pengar till brudgummen. Inom
gudendomen klarar sig inte gudarna utan sina gudinnor, det är från dem de får
sin kraft, shakti. På grund av denna tro har det skett änkebränningar, sati, –
en sed som innebär att om en man dör så borde hans fru, frivilligt eller med våld,
också gå in i döden för att kunna fortsätta vara där för honom. Seden förbjöds
på 1800-talet, men har ändå skett i modern tid. Namnet sati kommer från Shivas
fru Sati (också kallad Lakshmi och Dakshayani) som tände eld på sig själv för
Shivas skull. De könsbaserade orättvisorna håller på att försöka utjämnas.
Judendom:
Ur genusaspekt
har mannen generellt högre status än kvinnan i den här religionen, speciellt i
den ortodoxa grenen. I de ortodoxa synagogorna sitter män och kvinnor åtskilt
och kvinnorna får sitta bakom en såkallad Mechiza. I judendomen måste det
finnas tio stycken vuxna judar närvarande för att gudstjänsten ska kunna börja,
men i den ortodoxa judendomen måste dessa tio vuxna vara män. I
reformjudendomen däremot sitter män och kvinnor sida vid sida och där kan
kvinnor till och med vara rabbiner. Inom den ortodoxa riktningen täcker gifta
kvinnor ofta sitt hår med en hatt eller en sjal. Inom reformjudendomen får
kvinnor vara rabbiner.
Kristendom:
I Bibeln står
det att sex är något man har efter man har gift sig. Det är ingen lag, men ett
råd som ses som Guds ord. I Det gamla testamentet är synen på sex positiv, så länge
det sker inom äktenskapet mellan man och kvinna. Kristendomen är en av mer komplicerade
religionerna angående sex, även om detta varierar mellan troende. I vissa
kretsar är sex skambelagt, även inom äktenskapet. Vad detta beror på finns det
bara teorier om, men det skulle kunna ha med att Jesus aldrig gifte sig (enligt
Bibeln) att göra. Han ses ju som den ultimata förebilden. Kanske kan det också
ha att göra med att kärleken till Gud ska vara det största och inte får ha
konkurrans.
I stater i USA finns
det ett kritiserat fenomen vid namn ”purity cermonies”. Det grundades av
familjen Wilson i Colorado år 1998 och går ut på att dottern ska vara oskuld
till hon gifter sig. Ofta är dottern tonåring, men i vissa stater kan hon vara
så ung som fyra år. Hon går på en arrangerad bal tillsammans med sin pappa och
det är som vilken fin dans som helst, förutom att de där avger varsitt löfte. Dottern
lovar att inte ha sex innan äktenskapet och pappan lovar att beskydda sin dotter.
En del i löftet lyder att han ska beskydda ”the
purity of mind, body and soul”. Dottern får en symbol i form av ett smycke
som det är tänkt att hon ska bära tills hon gifter sig.
Förespråkare
menar att fenomenet stärker bandet mellan dotter och pappa. Istället för att söka
kärlek genom relationer och sex med unga män, så vänder hon sig till sin pappa
för stöttning och kärlek. Motståndare hävdar att detta begränsar döttrarnas
frihet, går tillbaka i tiden genom att sätta värde på hennes oskuld istället för
hennes handlingar och tankar och betraktar kvinnan som ett föremål att ges från
pappan till mannen vid giftermål. Jag tycker cermonin känns obehaglig av många
anledningar. Ingen ska behöva känna att – i det här fallet – hon är övervakad
och inte kan bestämma över sin egen sexualitet. Även fast döttrarna om de är
gamla nog själva bestämmer att de vill avge löftet, så tror jag inte att det är
bra. Angående det symboliska smycket så trodde jag tidigare att symbolen alltid
var en ring, men har nu läst att ibland är denna symbol ett armband med en hjärtformad
berlock. Till berlocken finns en liten nyckel som pappan ska ha och ge till
dotterns man när hon gifter sig. Det ger verkligen känslan av att hon inte är
en person utan ett objekt. Mr Wilson har sagt att han inte vill att oskuldslöftet
ska vara ett framträdande element i ”purity balls” utan pappans löfte att
alltid skydda och finnas där för sin dotter. Men jag får rysningar av obehag när
jag läser hans citat från New York Times (2008): ”Fathers, our daughters are waiting for us… They are desperately waiting
for us in a culture that lures them into the murky waters of exploitation. They
need to be rescued by you, their dad.” Det låter sektaktigt, begränsande
och förminskar kvinnans egen kapacitet och styrka. Det känns även som ett synsätt
från skapelseberättelsen – ”purity balls” riktar sig främst till unga kvinnor
och Eva var en ung kvinna som syndade. Hon bröt mot Guds ord att inte äta av
den förbjudna frukten. Slutsats = unga kvinnor är mer benägna att synda och behöver
regler/cermonier som begränsar dem?
Islam:
Sex uppmuntras så
länge det är innanför äktenskapet, men man får inte ha samlag om kvinnan har
mens, under pilgrimsfärd och under Ramadan. Synen på onani varierar, men
oralsex är i regel inte okej. Enligt Koranen är könsorganet orent, trots att
sex räknas som heligt, och munnen ska användas till att recitera heliga texter.
Buddhism:
Man ska inte ha
sex utanför äktenskapet och det finns tydliga regler som säger att man inte ska
missbruka eller göra skada med sin sexualitet. Man får inte ha en sexuell
relation med någon som redan är gift eller förlovad, med någons tjänare eller
med en minderårig. Munkar måste leva i celibat, det vill säga inte ha sex alls.
Anledningen är att lust, enligt Buddha i heliga texter, räknas som en last som
man ska göra sig fri ifrån för att nå upp till nirvana.
Hinduism:
Sex utanför äktenskapet
är förbjudet men inom ses det som något positivt. Enligt tantrismen som är en inriktning med ursprung ur det hinduistiska shaktismen och det talas om likheterna
mellan den sexuella och den religiösa extasen.
Judism:
Synen varierar i
de olika riktningarna. Ortodoxa följer strikt att sex endast ska ske inom äktenskapet,
men liberala och konservativa judar har större tolerans eftersom sex innan äktenskapet
ofta sker. Sex ses inte som något skamfullt eller syndigt, och rabbiner uttalar
sig sällan fördömande om det.
Kristendom:
Kristendomens
Bibeln tolkas olika i olika inriktningar och bland olika kristna individer, och
därför har inte alla samma syn på homosexualitet. Vissa menar att texterna mot
homosexualitet skrevs med värderingarna som var för 2000 år sedan och inte bör
efterföljas idag. Andra tolkar det som står i Bibeln bokstavligt och är därför
emot homosexualitet. Exempelvis följande i Mose lag: ”Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra
de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.”
och ”Du får inte ligga med en man som man
ligger med en kvinna; det är något avskyvärt.” Samtidigt står det på andra
delar i Bibeln att den som ligger med en kvinna som har mens och den som äter
en blodig köttbit också ska straffas med döden. I vårt moderna samhälle hindrar
mens inte sexuellt umgänge och såkallad råbiff är klassad som delikatess i
restaurangvärlden. Som slutsats på det känner jag att det är svårt att förstå
att så många kristna håller fast vid att homosexualitet är fel. Dessutom talar
aldrig Jesus som sprider kärleksbudskapet om samkönad kärlek som en synd, han
talar om att ”älska sin nästa” och
pratar om att älska alla, fattig som rik, gammal som ung och man som kvinna. Då
är det väl givet att han också inkluderar hbtq-personer?
Däremot säger
Paulus i Första Korinthierbrevet: ”Har ni
glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga
otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män,
inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare –
ingen sådan får ärva Guds rike.” Många menar att meningen ”män som ligger
med andra män” inte syftar på homosexualitet utan på pedofili. Att meningen är
felöversatt, och att meningens andra ”män” ska ersättas av ”pojkar” eftersom
det då blir korrekt. Ett annat argument är att Paulus brev riktar sig mot gamla
tiders romare och greker som ofta utnyttjade unga pojkar. Även fast
homosexualitet har accepteras i större grad nu än tidigare är det ändå många
kristna som är emot att samkönade par ska få gifta sig i kyrkan. Detta eftersom
de med hänvisningar till Adam och Eva (skapelseberättelsen) hävdar att Gud vill
att äktenskapet bara ska vara mellan man och kvinna.
Islam:
Generellt räknas
homosexualitet som något fel, eftersom det enligt Koranen är förbjudet. Precis
som i Bibeln har detta sin grund ibland annat att äktenskapet ses som något
bara ämnat för en man och en kvinna. En del muslimer hävdar att homosexualitet är
ett västerländskt påfund och vissa går så långt som att påstå att det inte
finns några homosexuella individer i islamska länder. Men precis som inom alla
religioner finns de dem som tycker annorlunda – de muslimer som accepterar
homosexualitet använder sig av omtolkningar och säger att det inte är något
individen själv väljer utan det är Guds val eftersom han är skaparen. I vissa
muslimska länder är det dödsstraff på homosexuella. Sex med en person av samma
kön strider mot sharia (islamsk lag),
men samtidigt uppmuntra sexuellt umgänge/tillfredställelse, men då med motsatta
könet. Motsägelsefullt tycker jag.
Buddhism:
Buddhism:
Inom buddhism finns det inga
tydliga regler eller texter kring homosexualitet. Det finns fem etiska
övningar, Pancha Silas, som en buddhist bör öva på varje dag. Den tredje
övningen/regeln handlar om sexualitet. En enkel förklaring på regeln är ”Jag
gör det till min övning att inte missbruka min sexualitet och föra ett rent
liv.” Inom buddhism handlar det om att inte skada eller behandla någon illa
genom sex. Man ska inte tillfredsställa sina egna behov på andras bekostnad,
detta gäller alla oberoende av sexuell läggning. Det finns regler som säger att
man inte ska missbruka sin sexualitet, detta handlar inte om vilken form av
sexualitet utan om åtagande och samtycke. Men Dalai Lama som är den religiösa
ledaren för tibetansk buddhism har starka åsikter kring homosexualitet. Han
anser att det är oacceptabelt för en praktiserande buddhist, och har samma
åsikter kring onani och oralsex. Han ser det som ett brott mot religiösa regler
trots att det inte finns några regler som syftar på detta.
Hinduism:
Acceptansen för
homosexuella varierar, men homosexuella hinduer får inte registrera partnerskap
på något vis. Det står inte mycket om det i religiösa texter, men enligt många hinduer
kan romantisk kärlek bara uppstå mellan en man och en kvinna, och samkönad kärlek
består enligt dem bara av lust. I Bhagavad
Gita, en del av den heliga Mahabharata,
menar en av guden Vishnus avatarer att
lust strider mot hinduistisk tro och därför är en väg till Naraka (helvetet).
Judendom:
Eftersom judendomen
delar Det gamla testamentet med kristendomen så är står det även i judiska
texter att homosexualitet är förbjudet. Mer ortodoxa judar håller fast vid
detta, medan liberala och till en viss del konservativa har en mer tolerant syn
på det.
Kristendom:
Det är inte tillåtet
med flera partners inom kristendomen. Då handlar det mer om lust än kärlek. I
Bibeln står följande: ”Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och
kvinna. Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin
hustru, och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött.
Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt.” Trots detta hände månggifte
under den tidiga kristendomen.
Islam:
En man har rätt
att gifta sig med fler än en fru, därmed är det också okej för en man att ha
flera sexpartners. Han får gifta sig med högst fyra fruar, under förutsättning
att han behandlar alla rättvist. Polyandri – en kvinna som tar sig flera män – är
däremot förbjudet. Det berättar ju att islam inte alls är helt jämställt.
Buddhism:
Det är etiskt
tillåtet att för en man att gifta sig med mer än en kvinna om alla iblandade
parter är med på det.
Hinduism:
Religionen är
varken för eller emot det.
Judendom:
Polygami förekommer
inte. Det är inte förbjudet enligt deras religiösa skrifter. I Gamla
Testamentet tog sig dock både Abraham och kung David flera fruar. Abraham gifte
sig med Hagar för att hans fru Sara inte kunde få barn.
Preventivmedel och abort
Kristendom:
- Det står
ingenting om preventivmedel i Bibeln, men den katolska kyrkan är generellt negativ både till preventivmedel och abort.
Den tidigare påven Johannes Paulus II har sagt att ”Försök att hindra fortplantningen med preventivmedel motsäger den
fulla sanningen i sexualakten som uttryck för äktenskaplig kärlek”. Påve
Franciscus däremot ställer sig lite mer liberalt i frågan angående
preventivmedel. Han anser att kondomer är okej eftersom det förhindrar
spridning av könsjukdomar. Kyrkan anser att mänskligt liv börjar vid
befruktningen och att det vore mord att göra abort. Dock så gör biskoparna
undantag ifall kvinnan är döende och de måste välja mellan hennes liv och
barnet.
- Den ortodoxa kyrkan godkänner inte abort.
- Den protestantiska kyrkan har ingen bestämd åsikt
i frågan utan det varierar mellan församlingar. En grund är att den kristna människan
själv ska förstå och ta ställning i svåra frågor som abort, med Guds ord i
bakhuvudet.
Islam:
Generellt accepteras
preventivmedel. Abort är tillåtet under vissa speciella omständigheter. Om man
vill göra abort för att man är rädd för att inte kunna uppfostra, försörja
eller utbilda barnet så är det inte tillåtet. Om graviditeten leder till något
skadligt under så är det tillåtet att göra abort om man befinner sig i ”det första
stadiet”, det vill säga under de första fyrtio dagarna av graviditet. Efter det
får man inte avbryta, bortsett om det utgör en fara för kvinnans liv. Då får en
medicinsk kommitté avgöra huruvida en abort behöver göras eller inte.
Buddhism:
Inom buddhismen finns det
ingen klar syn på abort, utan omständigheterna avgör. Det talas inte om ”tillåtet”
eller ”otillåtet” utan om ”gynnsamma” och ”ogynnsamma” handlingar – varje människa
måste förstå vilka följder handlingarna medför och att allt vi gör påverkar vår
karma. Synen varierar mellan de olika inriktningarna. Dalai Lama tycker att ur
buddhistisk synpunkt så är abort en negativ handling, men att det beror på omständigheterna. Precis som deras syn på abort, så är synen på preventivmedel inte
självklar. Generellt anser buddhisterna att det är fel att döda oavsett
anledning. En syn på preventivmedel är att det är okej att använda om det
förhindrar befruktning, men om det är ett preventivmedel som stoppar
utvecklingen av ett redan befruktat ägg så är det inte okej. Dalai Lama har
uttalat sig positivt om användandet av preventivmedel eftersom det är effektivt
sätt att minska överbefolkningen på jorden och för att förhindra oönskade barn.
Hinduism:
Abort är
generellt otillåtet enligt de heliga skrifterna, så länge kvinnans hälsa inte är
i fara. Det hänvisas till karma-lagen som handlar om bra och dåliga gärningar
och även till ahimsa som handlar om
att inte skada något levande väsen. Hinduismen betraktar embryon som levande från
befruktningen. Hinduismen ställer sig inte emot preventivmedel och diskussionen
kring det är högaktuell i och med hur överbefolkat Indien är.
Judendom:
Synen på abort och
preventivmedel varierar kraftigt inom judendomen. Fostret ses inte som en person
förrän efter födseln och det ses inte som mord att göra abort. Alla
inriktningar tillåter abort om det utförs i syfte att rädda kvinnans liv.
Liberalare inriktningar tycker det är okej om abort utförs även av andra skäl.
Kristendom:
Det är tillåtet
att skilja sig inom den protestantiska kristendomen, men mest etiskt accepterat
om det sker på bådas villkor. Om det är ett gemensamt beslut. Inte om det är
den ena partnern som lämnar. Bibeln menar att ett liv i enlighet med Guds vilja
aldrig kan styras av egenintressen utan endast av kärlek till nästan. ”Varje beslut måste vara gemensamt. Varje
beslut måste ske i kärlek.”
Islam:
Skilsmässa är
accepterat inom islam, men det ses som en absolut sista utväg. ”Av alla lagliga saker, är skilsmässa den
mest hatade av Allah” menar profeten Mohammed. De kan dock inte träffa
någon ny förrän det har gått tre månader – eller snarare, förrän kvinnan har
passerat tre menstruationsperioder. Anledningen är att ifall hon skulle vara
gravid så ska man veta vem som är pappan. Efter vänteperioden kan paret
bestämma om de vill fortsätta leva ihop eller gå skilda vägar.
Buddhism:
Synen på
skilsmässa inom buddhismen liknar den inom kristendomen. Om båda partner är
överens är det fullt godkänt, men vill bara ena parten skiljas så krävs det bra
skäl.
Hinduism:
Skilsmässa är
betraktad som onaturligt, men är accepterat. Ses som en sista utväg.
Judendom:
Den allmänna
synen på skilsmässa är att det är bättre än ett äktenskap fyllt av bitterhet
och olycklighet. Dock så finns det en judisk juridisk term vid namn aguna. Det innebär att en kvinna inte
kan skilja sig från sin man om han är försvunnen, har drabbats av en mental
sjukdom eller ligger i koma, eller om han vägrar gå med på skilsmässa. Det
låter mycket märkligt med denna motstridighet – å ena sidan är den allmänna synen
att det är bättre att avsluta ett äktenskap än att leva i det om det är dåligt,
men å andra sidan är det bara mannen som får avgöra om skilsmässan kan gå
igenom? Låter mycket ojämställt.
Källor:
http://www.minatecken.se/religion/religion_buddhism.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Aguna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.